Brev till Johan Hedenberg

Öppet brev till Christina Frinneryd för Johan Hedenberg
“Vällingby Grimsta”

5 januari 2024,

Hej Johan Hedenberg,

Jag har din bok om Lilltarzan och jag.

Jag är ochså uppvuxen i Vällingby Grimsta men på Gulddragargränd 26.
Har bott där från 23 november 1959 då jag föddes till jag och mina äldre föräldrar flyttade till innerstaden i början på 1970.
Jag skriver till dig för att DU kan förstå mig helt enkelt.Jag har 2 äldre syskon som blev omhändertagna för samhällsvård då jag själv bara var knappt 1 år gammal.Min storebror kom på ett mycket bra fosterhem i Tierp där han ännu bor men självklart nu med sin familj.
Detta ifrågasattes av våra föräldrar om han verkligen fick tillräckligt med vitaminer? Åt mest potatis osv.Lappade jackor.Han själv var vid 2,5 års ålder dag o nattvätare med nervösa ticks.Sen försvann allt detta då han kom till sin fosyermor som jag tror lever ännu.
Min syster som är äldst, fyller 67 i Mars kom till ett hemskt ställe.Hon har nu hudcancer pga att hennes fosterfamilj tyckte hon skulle härdas ang huden.Då min syster blev 15 år så sa fostermodern att nu är det skatt på fosterbanslönen så min syster lämnade fisterhemmet och bodde sen i 3 år hos sin bästa väninna och dennes föräldrar. Detta var i Bergshamra Roslagen.
Jag har all Journal från 50talet och fram till tidigt 70tal då jag sen bodde på Frejgatan 1 med mina bägge föräldrar.Min syster kom ibland och hälsade på men då med sin väninna hon bodde med.Glömmer aldrig Detta heller!

Det blev polishämtning först av mina syskon då grannarna klagade över sådant skrik i lägenheten i Grimsta.Mamma hade ju 3 småbarn samtidigt först och jag själv skulle inte funnits men mamma fick inte göra Abort 1959.Senate blev hon rådd av en Kurator att inte ta hand om mer än 1 barn.Det är jag det som är en typ av överlevare med.Maskrosbarn.
Det står mest om MIG i mina Journaler.Flr jag var för liten att lämnas bort.
Mamma var närapå självmordsbenägen då jag var ca 8 år.Hotade att gå ut och lägga sig i snön.Hon sa grymma saker till mig med samt tänkte slänga en stekpanna i huvudet på mig.
Hon hade dystopi som inte är riktig deppression men istället är långvarig nedstämdhet.Jag har ochså känt av detta men nu åter nästan självmant tagit mig upp ur "avgrunden".Näst steg är att fullfölja min påbörjade biografi.Får sen om jag har tid och ork för detta?
Hoppas du tar del av detta jag skrivit till dig! Det är en STOR händelse i Vällingby i början på 60talet där.Jag förlåter alla ändå.Det finns my ket svåra omständigheter som lett till detta
"förfall".Inga droger någonsin eller alkolism.Men helt andra saker.Jag och mina syskon kom till av "misstag" kan man säga för jag vet ju orsaken enligt de 50sidorna Journaler, inneliggande från Barnavårdsnänden.
En mycket tragisk historia från början till slut där i Grimsta specciellt.

Med vänliga hälsningar Christina Frinneryd
christinafrinneryd1@####.com

Författare: Christina Frinneryd